Hämtat från Jan Milld

Under den rubriken skriver Bengt Westerberg i SvD den 22/3 -09:

"Tiden är inne att vidta kraftiga åtgärder för att motverka det hedersrelaterade våldet och förtrycket."

"STOPPA FÖRTRYCK I HEDERNS NAMN".

Under den rubriken skriver Bengt Westerberg i SvD den 22/3 -09:

"Tiden är inne att vidta kraftiga åtgärder för att motverka det hedersrelaterade våldet och förtrycket."

Bengt Westerberg har naturligtvis rätt.

Tiden är inne.

Och har så varit under två decennier...

Men vad ligger bakom detta förtryck? Hur har det blivit möjligt i Sverige?

Din kommentar har tagits emot. För att skydda bloggen mot spam, har jag aktiverat en funktion som innebär att Din kommentar måste godkännas. Detta sker endast första gången Du gör en kommentar. Jag godkänner Din kommentar så snart som möjligt. Det finns ingen anledning att sända in kommentaren igen.

Längre texter som Ni vill ha in som inlägg kan Ni sända till mig via e-post. Adressen uppe i vänstra hörnet på bloggen.

mvh/Björn

Till:
Sveriges Radio Program 1
Redaktionen för programmet Vågen
Redaktör Kim Nordberg

Ämne: Tobias Hübinette och ”svenskheten”

Den 17 mars 2009 sände Sveriges radio P 1 ett program med titeln Vågen på temat ”En ny svenskhet”. Bland gästerna återfanns Tobias Hübinette.[1][1] Mot bakgrund av hr Hübinettes antecedentia vill jag gärna veta av vilken anledning SR anlitat honom som expert på ”svenskhet”?

Var det i hans egenskap som grundare och chefredaktör för den förment antirasistiska tidskriften Expo? Eller var det p g a hans intensiva engagemang i Antifascistisk Aktion, AFA? Eller var det p g a hans kriminella och våldsamma förflutna?

Eller var det kanske rent av p g a hans tidigare uttalanden i ämnet?

Ett av de största brotten mot god sed och mot gällande normer är att säga som det är, att skriva rakt på sak, en klar och tydlig prosa och bortse från koderna inom journalistiken och det intellektuella samhället. Alla som har avvikande åsikter vet att de i dag måste maskera sina känslor och uppfattningar i ett ogenomträngligt, fördöljande språk. Eufemismer, försiktiga allusioner, vaga symboler, det är de verbala redskap den får nöja sig med som vill delta i den svenska samhällsdebatten och inte äger de politiskt korrekta åsikterna.

Den som inte vill det får nöja sig med enstaka magasin, eller mest troligt, bloggande; lyckligtvis en ännu obeskuren källa till fri debatt. Det är klart att bloggandet måste stöta alla vaksamma åsiktspoliser, alla självutnämnda censorer.

I tredje världens diktaturer, vänster eller höger, riskerar en person med självständiga åsikter att bli mördad. Dit har vi ännu inte riktigt hunnit i Sverige men hot förekommer, inte minst mot politiker på de politiska bloggarna. En som råkat ut för det, på bruten svenska, är Tobias Billström.

Är Kafka en intuitiv profet som siade om vad som komma skulle?

I dag förefaller den sorgset blickande ironikern från Prag att vara just en sådan.

Men mörkläggandet och tummandet på sanningen, den fega tystnaden har ett högt pris.

Den nyligen döde journalisten Kurt Lundgren i Kalmar visste allt detta. På den lokala scenen var hans forum två mindre landsortstidningar, Ölandsbladet och Kalmar Läns Tidning. Men på sin blogg nådde han ut över hela riket. Han var, varken mer eller mindre, en motståndsman bland alla medlöpare.

När jag nu skrivit detta går jag in på hans blogg med den frimodiga rubriken: Östra Ölands fria horisont.

Detta var hans metafor för frihet: ett öppet landskap som försvinner ut mot havet, ett folk han respekterade och tyckte om.

Kurt Lundgren hade ungefär lika många läsare som den stora tidningen Dagens Nyheter. Så här kunde det låta i klartext, när Kurt Lundgren kommenterar tv-programmet Debatt med Janne Josefsson: ”Hur man under en timme kan diskutera Israels ingripande i Ghaza utan att nämna orsaken – 10 000 raketer från terrorligan Hamas som ramlat ner över civila israeler – det begriper jag inte. Men tanken är denna: Israel är den enda staten på jorden som inte får försvara sig när den blir anfallen, och om den gör det, ja då är det judarnas fel var de än bor i världen och om de så levt i Sverige sedan 1700-talet – det hjälper inte, genom sin ras är de skyldiga till det som sker.”

Kurt Lundgren citerar Ilmar Reepalu apropå tennismatchen i Malmö: Detta är inte en tennismatch vilken som helst, det är en match mot staten Israel.

Det är ett sanslöst påstående av ett kommunalråd och Lundgren kommenterar detta med att Reepalu måste ta hänsyn till demografiska fakta i sin stad. Av Malmös 287 000 invånare är 50 000 muslimer, 30 000 är av arabiskt ursprung och det mest vanliga pojknamnet i Malmö är Muhammed.

Kurt Lundgren är inte den som förtiger uppfattningar från vilket håll de än kommer. Han konstaterar att cyberrymden nu begåvats med en direkt antisemitisk blogg på svenska och citerar från denna: ”Personligen tror jag, precis som den iranske presidenten, att Israel kommer att försvinna som stat. Jag kanske inte får uppleva det själv, men det vore det enda korrekta.”

I en anda av frihet och öppenhet har Kurt Lundgren redigerat sin blogg; de flesta dagstidningar skulle ha mycket att lära genom att studera den. Jag har många gånger häpnat över hans insikter och kunskaper inom vida fält – och över hans totalt okorrumperade känsla för sanningssökandet. Men någon besserwisser var han sannerligen inte. Så här kan det låta: De åsikter som framförs på denna blogg baseras på ett tänkande som kan beskrivas som sanningen, men inte själva sanningen med stort S, utan man kan säga att det lutar åt det hållet, mer eller mindre i varierande grad…; jag förstår inte själv vad jag menar men det är det säkert någon annan som gör.”

Ja, förbanne mig, det gör jag. Det är roligt och briljant och tar fram essensen i det svåra letande efter vad som är rimligt.

Här skulle jag vilja fortsätta att citera det ymnighetshorn som Kurt Lundgrens blogg är. Men jag får nöja mig med att konstatera att den svenska journalistiken har lidit ett mycket svårt avbräck med hans bortgång.

Jag tror att jag fullföljer Kurt Lundgrens tankegång i fråga om judarna om jag säger följande. Tyska judar var övertygade om att deras situation före andra världskrigets utbrott skulle förbättras om de bara väntade. De var införlivade i det tyska samhället och betraktade sig som goda medborgare. De intellektuella, vars uppgift det är att hålla vakt, gömde sig eller flydde landet. Majoriteten dolde sitt ansikte för att överleva i Tyskland.

En sådan situation upplever vi i dagens Sverige. Majoriteten av mediakåren förhåller sig politiskt korrekt. Detta är också det främsta skälet till att Kurt Lundgrens blogg hade lika många läsare som Dagens Nyheter. De har nu mist ett andligt vattenhål.

Jag tror att Kurt Lundgren skulle ha fortsatt att vara en motståndsman vad som än hände. Han var fullkomligt orädd och erkände ingen annan husbonde än sanningssökandet.

De journalister som nu av politiska, ideologiska eller andra skäl väjer för sanningen är ytterst farliga eftersom deras medlöperi på sikt leder till att konflikten trappas upp. Det lilla landet Israel är omgivet av fiender och i Europa finns inte många pålitliga vänner bland nationerna, allra minst Sverige. Det är mycket möjligt att den rasistiska bloggaren som citeras av Kurt Lundgren får rätt. Men vi kan vara alldeles övertygade om att det hjältemodiga Israel kommer att kämpa med alla tills buds stående medel, inklusive atomvapen, för att försvara sitt territorium och sitt folk. I den kampen kan mycket väl finnas ett embryo till ett nytt världskrig.

Men det är Kurt Lundgren som här ska ha sista ordet och vi återvänder till tennismatchen i Malmö och hans citat av polischefens strategi i denna stad: Det är farligt att ge sig in i en folkhop, därför gör vi ingenting, dagarna efter tittar vi på de filmer som vi spelat in och då kan vi eventuellt lagsöka någon.

Kurt Lundgren kommenterar: svensk dadda-dulta-polis haver talat.

Anders Johansson

Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk.

Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.

Vad Sverige i dag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan - på frihetens grund.

Vi är ett litet folk, men vi har ett stort land att bo i. Se på Europa-kartan! Vårt land brer vida ut sig i världsdelen. Men vi är få, vi är de ensamma stugornas folk, och även om vi numera delvis bor i städer, så är vi dock någon gång komna från bönders, torpares, backstugesittares stugor.

I ensamheten i stora ödsliga skogar har en svensk folksjäl danats genom tusendena år. Brottningen med stenen och stubben när åkern bröts, har gett oss krafter - andliga och kroppsliga. Och starkt motstånd utvecklar starka krafter. Så har detta lands skog och mark präglat oss, gett oss det egnaste, upprinnelsens källa till vår folkstyrka, den ensamme skogsbons stolthet och frihetssinne och den sege odlarens ihållighet.

Det verkligt svenska är sålunda ursprunget - vår växtplats. Det är för mig den barndomens jord där jag sprang barfota något dussin somrar, och kände enrisbuskens barr under fötterna. Barndomens mark, det är vårens allt ljusare kvällar med morkullsflykt över stugbacken, och tranornas skrik från kärret. Det är sommarens solvärmda bäck med sitt ljumma vatten plaskande kring barnaben med sårskorpor på knäna. Det är höstens röda lingontuvor och det nedfallna äpplet i dagg-gräset en klar morgon. Det är vinterns snödrivor vid farstubron. Det är iskanornas kälkbacke. Det är några barn i en gråmosses lavstuga på skogsbacken en enslig kväll i skymningen. Far är på regementsmötet, mor på dagsverke uppe i Roten. Barnen sitter vid stugans fönster och trycker sina näsor platta vidmot emot glaset. Finns det inte någon där nere på vägen? Det är fattigdom - men en stolt fattigdom, som hjälper sig själv till livets tillräckliga uppehälle, till det grova, men mustiga dagliga brödet från rågen på åkerlappen kring stugan. Det är en sund och fri barnaväxt, som den vilda örtens mellan enbuskarna i hagen. Det är frid och trygghet i ett fredligt land, där barnen föds fria av fria föräldrar. Ett land där också de minsta backstugors barn får pröva sina möjligheter av alla slag så långt deras krafter räcker till. Ett land där var och en får växa efter sin egen art. Detta är det egna, det som aldrig skall låta sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, min andliga arvslott som jag har att föra orörd vidare åt mina egna barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga."

- Wilhelm Moberg, Svensk strävan, 1941

Asylpolitiken ger röster till Sd
Tusentals arbetare är på väg till Sverigedemokraterna! Undersökning efter undersökning visar att stora delar av svenska folket har åsikter gällande asylpolitiken som överensstämmer mycket starkt med Sverigedemokraternas politik och den politik som bedrivs i våra grannländer.

Anpassa politiken till nordisk arbetarpolitik som de socialdemokratiska partierna för i våra grannländer. Den är på flera punkter till och med restriktivare än Sverigedemokraternas! Den bygger på att man för en riktig asylpolitik enligt internationella regler och inte som i Sverige där man har illegal ekonomisk invandring som tär på hela samhällsekonomin med en massinvandring som de svenska arbetarna aldrig har givit sitt medgivande till.

Före detta Arbetarkommunens ordförande i Fagersta ville anpassa den förda asylpolitiken till övriga Nordens. Den före detta ordföranden och hans grupp av socialdemokrater pekade på enorma brister i politiken som man ville rätta till. Men efter en intern debatt fick han avgå.

Men han har stora skaror av socialdemokratiska sympatisörer på internet.

Läs också: Nätverk för Sverige

Erik Eriksson
Folkhemsosse